Branäs

Okej, jag har inte skrivit på ett par dagar men nu åker jag till Branäs iaf, är borta t.o.m. torsdag så det blir inget bloggande på ett tag. Hoppas ni saknar mig och mina smarta kommentarer...=)

Personvalskampanj

Europaparlamentsvalet börjar dra igång och Kryssa Anna Hedh-kampanjen likaså. Hon blev invald förra gången, 2004, tack vare sin personvalskampanj. Själv är jag aningen ambivalent inför kryssa-kampanjer överhuvudtaget. Å ena sidan är det ett sätt att få in vettiga människor i olika samfund när partiet gjort ett taskigt val då de skrev listan. Å andra sidan kan det vara ett sätt att köpa sig en plats i parlamentet eller riksdagen, som fp:s Anna Svalander gjorde här i Borås.

Hur som helst hoppas jag att alla som sitter på en plats i en parlamentär instans kommer ihåg att man aldrig representerar någon annan än sina väljare, oavsett hur man hamnade där man sitter. Frågan man då måste ställa sig är - blev jag vald på grund av mina åsikter och löften till väljarna, eller för att jag tillhör ett schysst parti?

Ser fram emot en spännande debatt i ämnet personvalskampanj!

Valberedning

Jag tänker spy lite mer galla över ett ämne som jag berör lite då och då. I år råkar jag sitta i fyra olika valberedningar inom rörelsen. I samtliga är det, naturligtvis, 50/50 mellan kvinnor och män som gäller. Detta kan uppröra många, främst männen som petas undan för att en kvinna behövs. Personligen är jag en försvarare in i döden för den här regeln. Jag anser att det är ett nödvändigt medel för att få in kvinnor på viktiga poster och vi ser att det har gett effekt i partiet. Men det är inte det som gör mig upprörd.

Problemet är varför det fattas kvinnor?! Varför måste vi hålla på och leta efter kvinnor som är beredda att ställa upp? Varför ställer vi högre krav på en kvinnas prestationer och vad hon förväntas klara av i en styrelse, medan vi inte ställer samma frågor när det ska tillsättas män? Kvinnor, var är ni?!

Ett annat återkommande problem, som finns i hela partiet (utom kanske just i SSU och S-studenter) är att det "måste in yngre i alla styrelser". Detta får man som ung i partiet höra till leda. En upplysning - om ni lämnar lite plats till de yngre så kommer de! Svårare är det inte, jag lovar!

Boktips!

Om ni är sugna på något riktigt mysigt såhär inför våren, kan jag rekommendera en debutroman från Sarah Addison Allen. Hennes bok Förbjuden frukt är en svärm av eldflugor i sommarnatten, ett morgondopp i havet och äppelpaj med vaniljsås på samma gång! Tack Tvärdrag för alla böcker jag ska recensera, jag upptäcker människor jag inte visste fanns och saker jag inte trodde att jag tyckte om!

Borderline

Borderline, eller emotionellet instabil personlighetsstörning, är en mycket svår psykisk sjukdom. I vården upplever man ofta också att just den här patientkategorin (vilket hemskt ord!) är alldeles särskilt svår att jobba med på grund av sjukdomens natur. I vilket fall så har jag valt, av alla sjukdomar i världen, att skriva min c-uppsats om just dessa människor. Jag ska skriva med en kvinna som heter Ouldouz, ny i klassen som jag inte känner, men det kommer nog att bli bra ändå!

Det här med c-uppsats är lurigt egentligen... Men jag tänker hålla mig positivt inställd under hela resan! Så, snälla ni som läser min blogg! Om jag någon gång under våren gnäller om hur jobbigt det är med uppsats, påminn mig om att jag egentligen tycker att det är väldigt kul!

Mode

De som känner mig vet förmodligen att det här med kläder råkar vara ganska viktigt för mig. Och ja, tyvärr, det är det senaste modet som gäller...! I mina kretsar, där de flesta erkänner sig till socialismen precis som jag, är det inte riktigt accepterat att vara en såpass bidragande faktor till konsumtionssamhället. Och än värre - att som feminist vara offer för skönhetsideal! Hugaligen!

Jag har inget som helst försvar för detta. Mer än just det att jag är ett offer. Men samtidigt är jag ständigt medveten om vilka konsekvenser det får för samhället varje gång jag visar mig med senaste numret av ELLE under armen och jag försöker istället debattera frågan, inte vara tyst och skämmas.

Jag lovar, detta ska inte bli en modeblogg. Sådant har jag inte tid med. Till sist - jämställdhet sitter inte i kläderna och modetidningar ger inte anorexi!

SÄS

Mailen från Södra Älvsborgs sjukhus ordförande Peter Rosholm har börjat dugga tätt. Som alla säkert förstår är det en känslig fråga vad gäller Skene och dess vara eller icke vara. Jag, precis som alla andra i styrelsen, känner naturligtvis en stor frustration över hur situationen har blivit. Under hela min första tid i styrelsen pratade vi mycket om Skene och Markbornas rädsla för att sjukhuset ska läggas ner. Tvärtom fortsatte vi att utveckla Skene, specialisera avdelningarna och erbjuda en så säker och bra vård som möjligt för invånarna. Att gång på gång få höra att vi skulle lägga ner Skene gjorde oss alla väldigt ledsna.

Och nu står vi här. Sparbeting på 200 miljoner, och vem är det som får betala för det? Skene. Naturligtvis är det gjort en grundlig utredning kring detta, med vårdkonsumtionsmönster och kvalitet och säkerhet och så vidare. Det finns ingen som helst illvilja mot Skene från vare sig politiker eller tjänstemän. Hur som helst så är situationen svår att handskas med. Det finns en politisk ambition att vi ska kunna behålla Skene i dess nuvarande form, men pengarna fattas och om vi skulle ändra organisationen på det viset skulle det innebära sämre vård för samtliga invånare i Södra Älvsborg.

Som politiker representerar jag inte mig själv utan mina väljare. Det är alldeles klart att majorittens väljare vill ha bra vård. Frågan är bara vad det innebär? Säkerhet och trygghet eller geografisk tillgänglighet?

Bloggar

I och med att det här med bloggande i och för sig inte är något nytt, kände jag ändå en stundens ingivelse för att kolla runt lite i blogg-Sverige för att se vad som finns. Det mesta, visade det sig. Det som dock är mest slående, skrämmande, upprörande och så vidare, är alla dessa unga gymnasietjejer i 16-17-årsåldern som driver framgångsrika bloggar som blir framröstade till Årets blogg-hit och Årets blogg-dit. Baserat på vad? Ok, även jag ser att de klär sig snyggt. Men var finns värdet i att spotta ur sig kommentarer och bilder på sig själv som festar, stressar runt och bränner ut sig själva 40 år i förtid därför att de ska tillfredsställa sina läsare. Och vilka är det som läser, förresten? Jäkligt många, uppenbarligen, men varför? Är det överhuvudtaget roligt? Var finns spänningen i att följa en average-östermalmsbrud som lallar runt i sthlms innerstad med latte och chihuahua i famnen? Hallå, Paris Hilton-stilen är passé! Eller nej, förresten, den var aldrig inne överhuvudtaget.

Jättekul för er tjejer att ni är starka och framgångsrika, men kom ihåg att ni är förebilder. Det är inte dåligt att driva egna succéföretag i er ålder, men snälla... Gör något sunt med era liv och framför allt - var rädda om er! Fläk inte ut er själva i blogg-etern utan ta lite ansvar!

Till alla er som läser, min blogg såväl som Blondinbellas - jag hoppas att ni är mogna individer som värnar om era värderingar och för Guds skull! Vill ni ha skvaller så läs en skvallertidning där alla vet att det som står är bluff och båg. Uppmuntra inte till integritetsstympningen på toppliste-bloggarna!

Mer extremhöger...

Det går inte att undgå den bruna politik som kommer ifrån mittenraden i Borås kommunfullmäktige. Återigen går Sverigedemokraternas William Petzäll upp i talarstolen och debatterar ämnet modersmålsundervisning på ett mycket oprofessionellt sätt. Utan minsta intresse för vad den socialdemokratiska motionen egentligen handlar om väljer han att återigen hänvisa till "forskning" som redan blivit motbevisad, gång på gång av vänstern i Borås. Denna bångstyrighet piskar upp stämningen hos Sverigedemokraterna samtidigt som Petzäll återigen misslyckas med att hålla sig till saken.

Men jag vägrar att bli upprörd. Jag känner mig stolt och nöjd över den motion som Anders Österberg lade fram och som borgarna valde att bifalla. Jag är också tacksam över att Anna Grahn, som enda borgerlig företrädare, gick upp i talarstolen och klargjorde för församlingen vad motionen faktiskt handlar om. Nämligen att Borås Stads förskoleelever ska få ökade möjligheter att förbättra sina kunskaper i det svenska språket.

Motsätter ni er verkligen det, sd?

Föreningsliv

Igår var det s-studentmöte. Såg fram emot en intressant föreläsning av Sven Martinger kring EU och Europapolitik. Tyvärr var det bara jag och Mahamed där så föreläsningen fick ställas in. Det var en liten besvikelse... Jag vet själv att man inte alltid kan komma på alla möten och att man ibland glömmer att höra av sig, men att det var så många som inte kom...! Har funderat öite kring det där med föreningslivet och hur svårt det är att få folk intresserade av att komma på möten. Är det verkligen värt att hålla en förening igång för sakens skull, eller ska man låta föreningen dö ut om intresset brister? Vad gäller s-studenter är jag övertygad om att detta bara är en tillfällighet, föreningen har mycket och bra verksamhet. Men jag tänker på andra organisationer och föreningar, till exempel de lokala s-föreningarna eller s-kvinnor. Det är jättebra att de finns och de fyller en viktig funktion så länge de finns, men om medlemmarna inte är intresserade utan hellre vill aktivera sig på något annat sätt, ska man låta föreningen dö ut då?

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag själv anser i frågan, men jag är övertygad om att om man saknar någon verksamhet i organisationen så kommer medlemmarna att se till att den finns. Detta är ett känsligt ämne uppenbarligen men är det inte litegrann som att "låta naturen ha sin gång"?

Samma gamla visa...

Är det överhuvudtaget egentligen möjligt att vi fortfarande håller på att leta efter aktiva kvinnor i rörelsen? Så här i valberednings- och årsmötestider är det ett sabla knåpande med styrelser och representation till höger och vänster. I vanlig ordning slåss männen om platserna medan vi jagar duktiga kvinnor. Eller jagar förresten, de finns ju där men varför är det då så svårt...?

När ska man hinna med alla?

I morgonsoffan på SVT (såklart, vem tittar på TV4?) idag satt Lena Melin och Lars Stjernkvist och diskuterade ytterligare en politikerbiografi från någon s-politiker (eller i detta fall en pressekreterare). Så här i oppositionstider verkar de poppa upp lite då och då. Den här gången gällde det Anna Lindh och Pär Nuder och vem utav dem som verkligen var påtänkta att ta över partiet i början av 2000-talet. Så här i efterhand kan vi i godan ro konstatera att det inte blev någon av dem i alla fall.

Det jag frågar mig är bara, när ska man hinna läsa alla dessa biografier? Det känns naturligtvis högaktuellt eftersom man själv är en del av partiet och troligtvis dess framtid också. Jag är alldeles för ung för att ha upplevt dessa tider som man talar om i böckerna, utan får precis som de flesta andra i partiet hör det av någon annan som hörde det av en som känner han som sitter i riksdagen vars bänkkamrat sitter i PS...

Jag inbillar mig att det ska lära mig något mer om hur partiet verkligen fungerar "där uppe" där man själv inte är med. Eller så bekräftar det bara allt det jag redan trodde att jag visste.

En dåres försvarstal

Visst är mode en konstform? I min värld är en modevisning resultatet av kreativitet och budskap likaväl som vilken vernissage som helst. Sneglade just på ett reportage i senaste ELLE som handlade om modeskaparnas sätt att protestera mot konsumtionen och hur modebranschen är på randen till sammanbrott. Med ett stort NO i ansiktet spatserade modellerna catwalken fram på Viktor och Rolfs f/w 2008-visning, i övrigt iklädda något vansinnigt fashionabelt och chict, naturligtvis.

De stora modehusen har också den lyxen, som inte varuhuskedjorna har, att man kan ta ut svängarna åt vilket håll man vill. Det viktiga är inte att det är användbart, det ger bara en fingervisning om var modet är påväg just den här säsongen. I sitt skapande besitter designers möjligheten att peta in budskap eller ett politiskt statement och vips - så är det också mode! Varför hade vi annars släpat runt på fula tygkassar i organisk bomull?

en sak till...

Jag hittade gammal "knutna nävar"-musik hemma hos min bror. Hurra! HAr inte lyssnat på ho chi minh-låten på FÖR länge!

Nytt försök...

... ytterligare ett bevis på att man aldrig ska ge upp! Det finns hopp för även sådana som mig.