Föreningsliv

Igår var det s-studentmöte. Såg fram emot en intressant föreläsning av Sven Martinger kring EU och Europapolitik. Tyvärr var det bara jag och Mahamed där så föreläsningen fick ställas in. Det var en liten besvikelse... Jag vet själv att man inte alltid kan komma på alla möten och att man ibland glömmer att höra av sig, men att det var så många som inte kom...! Har funderat öite kring det där med föreningslivet och hur svårt det är att få folk intresserade av att komma på möten. Är det verkligen värt att hålla en förening igång för sakens skull, eller ska man låta föreningen dö ut om intresset brister? Vad gäller s-studenter är jag övertygad om att detta bara är en tillfällighet, föreningen har mycket och bra verksamhet. Men jag tänker på andra organisationer och föreningar, till exempel de lokala s-föreningarna eller s-kvinnor. Det är jättebra att de finns och de fyller en viktig funktion så länge de finns, men om medlemmarna inte är intresserade utan hellre vill aktivera sig på något annat sätt, ska man låta föreningen dö ut då?

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag själv anser i frågan, men jag är övertygad om att om man saknar någon verksamhet i organisationen så kommer medlemmarna att se till att den finns. Detta är ett känsligt ämne uppenbarligen men är det inte litegrann som att "låta naturen ha sin gång"?