Branäs

Okej, jag har inte skrivit på ett par dagar men nu åker jag till Branäs iaf, är borta t.o.m. torsdag så det blir inget bloggande på ett tag. Hoppas ni saknar mig och mina smarta kommentarer...=)

Personvalskampanj

Europaparlamentsvalet börjar dra igång och Kryssa Anna Hedh-kampanjen likaså. Hon blev invald förra gången, 2004, tack vare sin personvalskampanj. Själv är jag aningen ambivalent inför kryssa-kampanjer överhuvudtaget. Å ena sidan är det ett sätt att få in vettiga människor i olika samfund när partiet gjort ett taskigt val då de skrev listan. Å andra sidan kan det vara ett sätt att köpa sig en plats i parlamentet eller riksdagen, som fp:s Anna Svalander gjorde här i Borås.

Hur som helst hoppas jag att alla som sitter på en plats i en parlamentär instans kommer ihåg att man aldrig representerar någon annan än sina väljare, oavsett hur man hamnade där man sitter. Frågan man då måste ställa sig är - blev jag vald på grund av mina åsikter och löften till väljarna, eller för att jag tillhör ett schysst parti?

Ser fram emot en spännande debatt i ämnet personvalskampanj!

Valberedning

Jag tänker spy lite mer galla över ett ämne som jag berör lite då och då. I år råkar jag sitta i fyra olika valberedningar inom rörelsen. I samtliga är det, naturligtvis, 50/50 mellan kvinnor och män som gäller. Detta kan uppröra många, främst männen som petas undan för att en kvinna behövs. Personligen är jag en försvarare in i döden för den här regeln. Jag anser att det är ett nödvändigt medel för att få in kvinnor på viktiga poster och vi ser att det har gett effekt i partiet. Men det är inte det som gör mig upprörd.

Problemet är varför det fattas kvinnor?! Varför måste vi hålla på och leta efter kvinnor som är beredda att ställa upp? Varför ställer vi högre krav på en kvinnas prestationer och vad hon förväntas klara av i en styrelse, medan vi inte ställer samma frågor när det ska tillsättas män? Kvinnor, var är ni?!

Ett annat återkommande problem, som finns i hela partiet (utom kanske just i SSU och S-studenter) är att det "måste in yngre i alla styrelser". Detta får man som ung i partiet höra till leda. En upplysning - om ni lämnar lite plats till de yngre så kommer de! Svårare är det inte, jag lovar!

Boktips!

Om ni är sugna på något riktigt mysigt såhär inför våren, kan jag rekommendera en debutroman från Sarah Addison Allen. Hennes bok Förbjuden frukt är en svärm av eldflugor i sommarnatten, ett morgondopp i havet och äppelpaj med vaniljsås på samma gång! Tack Tvärdrag för alla böcker jag ska recensera, jag upptäcker människor jag inte visste fanns och saker jag inte trodde att jag tyckte om!

Borderline

Borderline, eller emotionellet instabil personlighetsstörning, är en mycket svår psykisk sjukdom. I vården upplever man ofta också att just den här patientkategorin (vilket hemskt ord!) är alldeles särskilt svår att jobba med på grund av sjukdomens natur. I vilket fall så har jag valt, av alla sjukdomar i världen, att skriva min c-uppsats om just dessa människor. Jag ska skriva med en kvinna som heter Ouldouz, ny i klassen som jag inte känner, men det kommer nog att bli bra ändå!

Det här med c-uppsats är lurigt egentligen... Men jag tänker hålla mig positivt inställd under hela resan! Så, snälla ni som läser min blogg! Om jag någon gång under våren gnäller om hur jobbigt det är med uppsats, påminn mig om att jag egentligen tycker att det är väldigt kul!

Mode

De som känner mig vet förmodligen att det här med kläder råkar vara ganska viktigt för mig. Och ja, tyvärr, det är det senaste modet som gäller...! I mina kretsar, där de flesta erkänner sig till socialismen precis som jag, är det inte riktigt accepterat att vara en såpass bidragande faktor till konsumtionssamhället. Och än värre - att som feminist vara offer för skönhetsideal! Hugaligen!

Jag har inget som helst försvar för detta. Mer än just det att jag är ett offer. Men samtidigt är jag ständigt medveten om vilka konsekvenser det får för samhället varje gång jag visar mig med senaste numret av ELLE under armen och jag försöker istället debattera frågan, inte vara tyst och skämmas.

Jag lovar, detta ska inte bli en modeblogg. Sådant har jag inte tid med. Till sist - jämställdhet sitter inte i kläderna och modetidningar ger inte anorexi!

SÄS

Mailen från Södra Älvsborgs sjukhus ordförande Peter Rosholm har börjat dugga tätt. Som alla säkert förstår är det en känslig fråga vad gäller Skene och dess vara eller icke vara. Jag, precis som alla andra i styrelsen, känner naturligtvis en stor frustration över hur situationen har blivit. Under hela min första tid i styrelsen pratade vi mycket om Skene och Markbornas rädsla för att sjukhuset ska läggas ner. Tvärtom fortsatte vi att utveckla Skene, specialisera avdelningarna och erbjuda en så säker och bra vård som möjligt för invånarna. Att gång på gång få höra att vi skulle lägga ner Skene gjorde oss alla väldigt ledsna.

Och nu står vi här. Sparbeting på 200 miljoner, och vem är det som får betala för det? Skene. Naturligtvis är det gjort en grundlig utredning kring detta, med vårdkonsumtionsmönster och kvalitet och säkerhet och så vidare. Det finns ingen som helst illvilja mot Skene från vare sig politiker eller tjänstemän. Hur som helst så är situationen svår att handskas med. Det finns en politisk ambition att vi ska kunna behålla Skene i dess nuvarande form, men pengarna fattas och om vi skulle ändra organisationen på det viset skulle det innebära sämre vård för samtliga invånare i Södra Älvsborg.

Som politiker representerar jag inte mig själv utan mina väljare. Det är alldeles klart att majorittens väljare vill ha bra vård. Frågan är bara vad det innebär? Säkerhet och trygghet eller geografisk tillgänglighet?