Idag damp årets första nummer av Studentliv ner i brevlådan. En av de få gratistidningar jag faktiskt läser och som jag inte skickar direkt ner i pappersinsamlingen. På debattsidan tog sig Petrus Boström, ordförande i fria moderata studentförbundet, tillfälle att tycka till om hur värdelös den socialdemokratiska utbildningspolitiken har varit. Nämligen att sossarna satsar på kvantitet istället för kvalitet och att ökade utbildningsplatser är ett sätt att mörka ungdomsarbetslösheten (snälla du, vi har inte haft makten på tre år, kom med några nya argument!). Efter tre spalter uppspydd galla avslutar han med en kort kommentar om hur fiffigt det vore med studieavgifter. Det vill säga att varje student ska betala för att få läsa vid ett universitet. Detta, menar Boström, skulle leda till att studenter enbart skulle välja högskolor som höll en hög standard och att mindre bra högskolor skulle sållas bort. Problemet löst!
Vilket problem? Jo, nämligen det att alldeles för många ur arbetarklassen får en gedigen utbildning och helt plötsligt är lika mycket värda som de ur övre medelklassen. Men halledudenedå, så tokigt det kan bli! Inte alls ett transparent argument, Boström!
Konkurrens är aldrig god om den inte sker på lika villkor, vilket det naturligtvis inte gör om inte alla potetiella studenter har möjlighet att vara med och "tävla" om studieplatserna. Vi ska heller inte glömma att vi har ett högst kompetent Högskoleverk som ser till att utbildningarna håller måttet. Detta bevisade de inte minst genom att dra in examinationsrätten för fyra av landets sjuksköterskeutbildningar.
Detta är bara ytterligare ett bevis på överklassens desperation över att utbildning inte är enbart dem förunnat längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar