Twitter

Jag vet inte om jag har kommenterat det här innan, men i så fall tänker jag göra det igen. Vad är grejen med Twitter? En liten mini-blogg som man uppdaterar flera gånger om dagen med små, korta inlägg. Har media idag blivit så uttjatat att folk inte ens mäktar med att blogga längre? Vad är poängen?!

Ungdomsrådet

Hade en mycket givande kväll ihop med Borås Stads ungdomsråd igår. För tredje gången samlade ungdomar och politiker i något som kallas politikerrådslag. Vi hade öppet forum och gick runt i olika grupper och diskuterade de frågor som vi tyckte var viktigast. Temat var "Borås -årets ungdomsstad 2010". Själv fick jag vädra det som jag tycker är bland det viktigaste, nämligen hur vi politiker ska kunna få in tänket kring stadens ungdomar i de beslut som fattas. Vi har ett, i dagsläget, ganska förlegat ungdomspolitiskt handlingsprogram som ingen läser och framför allt inte använder sig av. Egentligen kanske det står en hel massa bra saker i handlingsprogrammet, vilket jag kan tycka, men vad spelar det för roll om ingen läser det?

Så, dags att hugga tag i ungdomspolitiska handlingsprogrammet igen! I övrigt var det demokratiska underskottet en het fråga igår. Hur ger vi ungdomar mer att säga till om i kommunpolitiken, och vad har ungdomsrådet för mandat? Många knäckfågor att ta tag i med andra ord. Jag hoppas att politikerrådslagen fortsätter i samma anda länge framöver, och att fler än bara ett få eldsjälar från politikersidan dyker upp (och inte bara de få nämnder som var representerade igår...)!

Mp eller KD?

Jag har funderat lite på det här nya sättet att skriva ut partibeteckningarna med versaler, det vill säga (S), (V) och så vidare, istället för som man gjorde förr. Hur gör man med de partier som har fler än en bokstav i sin partibeteckning? Blir det (MP) eller (Mp)? Det är sånt här som jag går och funderar på när jag är understimulerad...

Mötesteknik

Den här veckan är en riktig helvetes-vecka (ursäkta uttrycket...) Verkligen allt händer på en gång och det finns som vanligt inte särskilt mycket jag kan göra åt det.

Av olika anledningar har jag blivit tvungen att fundera lite över det här med mötesteknik (utan att nämna några exempel). Vikten av att kunna hålla ett möte på ett så effektivt sätt som möjligt samtidigt som man upprätthåller intresset och gör alla delaktiga i mötet har blivit kännbart för mig, på olika sätt. Om en organisation inte klarar av detta är det mycket begärt av medlemmarna att vilja engagera sig på något vis, eller överhuvudtaget komma tillbaka på nästa möte. Jag hoppas innerligt att jag verkligen rannsakar mig själv på möten, och inte bara gnäller på andra. Det gäller ju att leva som man lär, eller hur?

För övrigt är A Camps nya album Colonia helt fantastiskt och jag lyssnar på skivan konstant! Dålig som plugg-musik dock, tenderar att sväva iväg i mina drömmar till Nina Perssons ljuva stämma...!

Alla hjärtans dag

I sann anti-kommersialistisk, anti-kapitalistisk anda ska man naturligtvis bojkotta Alla hjärtans dag. Ändå hade jag en alldeles fantastisk dag igår! Anders och Lina var här och vi hade jättetrevligt. Men det absolut bästa med hela dagen var att jag har världens bästa sambo! Det har jag visserligen varje dag, men lite extra igår... Eftersom det inte finns någon på denna jord som känner mig så bra som han, så vet han naturligtvis vad jag tycker om. Så, igår kom han hem med en liten påse med något alldeles fantastiskt i - en Gilmore girls-box! Han vet precis vad jag vill ha...! Så nu vet ni hur min eftermiddag kommer att se ut...

The challenge...!

Jag har blivit utmanad! Av Anki, tack så mycket! Utmaningen går ut på att jag ska lista 8 saker som folk inte vet om mig. Här kommer de...

1. Jag kan, lätt, dricka åtta koppar té på en dag
2. Jag gillar att titta på barnprogram och läsa barnböcker
3. Jag köper mode- och inredningstidningar för minst 250 kronor i månaden (summan för politiska tidningar är blygsamma 100 om året!)
4. När Tobbe har tvättat viker jag om alla handdukar och lakan därför att han viker fel
5. Jag har en hemlig dröm om att bli en bullbakande hemmafru i ett hus på landet
6. Jag läser otroligt långsamt
7. Jag lyssnar, i smyg, på mina Hanson-skivor från mellanstadiet JÄTTEOFTA
8. Jag anser, i största hemlighet, att jag är smartare än alla jag känner...=)

Är det ingen som har funderat över att det kanske finns ett skäl till att folk inte vet de här sakerna om mig?

Nu är det dock min tur! Jag utmanar: Tobbe, Anders, Freja, Johanna, Johan och Carina!

Köp din plats på ett tjusigt universitet

Idag damp årets första nummer av Studentliv ner i brevlådan. En av de få gratistidningar jag faktiskt läser och som jag inte skickar direkt ner i pappersinsamlingen. På debattsidan tog sig Petrus Boström, ordförande i fria moderata studentförbundet, tillfälle att tycka till om hur värdelös den socialdemokratiska utbildningspolitiken har varit. Nämligen att sossarna satsar på kvantitet istället för kvalitet och att ökade utbildningsplatser är ett sätt att mörka ungdomsarbetslösheten (snälla du, vi har inte haft makten på tre år, kom med några nya argument!). Efter tre spalter uppspydd galla avslutar han med en kort kommentar om hur fiffigt det vore med studieavgifter. Det vill säga att varje student ska betala för att få läsa vid ett universitet. Detta, menar Boström, skulle leda till att studenter enbart skulle välja högskolor som höll en hög standard och att mindre bra högskolor skulle sållas bort. Problemet löst!

Vilket problem? Jo, nämligen det att alldeles för många ur arbetarklassen får en gedigen utbildning och helt plötsligt är lika mycket värda som de ur övre medelklassen. Men halledudenedå, så tokigt det kan bli! Inte alls ett transparent argument, Boström!

Konkurrens är aldrig god om den inte sker på lika villkor, vilket det naturligtvis inte gör om inte alla potetiella studenter har möjlighet att vara med och "tävla" om studieplatserna. Vi ska heller inte glömma att vi har ett högst kompetent Högskoleverk som ser till att utbildningarna håller måttet. Detta bevisade de inte minst genom att dra in examinationsrätten för fyra av landets sjuksköterskeutbildningar.

Detta är bara ytterligare ett bevis på överklassens desperation över att utbildning inte är enbart dem förunnat längre.

Det var det här med TV-reklam...

Ska det aldrig ta slut? Har ni sett den nya reklamen för V6-tuggummi? En kille på en restaurang jagar efter flygande "V6-bollar" som antagligen ska symbolisera tuggummit som han bara måste ha, tills en av "bollarna" landar på en kvinnas axel och glider ner för hennes urringning. Varför? Vari finns poängen med att sexualisera kvinnor i en tuggummi-reklam? Det finns i och för sig ingen som helst poäng med att anspela på sex i reklam överhuvudtaget. Men när ska den här exponeringen av kvinnor ta slut?

Snälla V6, är era kunder verkligen så lättköpta? Underskattar ni inte oss som tuggar tuggummi litegrann?

Modeblogg

För övrigt funderar jag på allvar att göra min blogg till en modeblogg i alla fall. Vore inte det kul? För vem bryr sig om vad jag äter, läser eller tycker...?

Ekologisk mat

Av olika anledningar, som jag inte tänker gå in närmre på, har jag blivit tvungen att se över min privatekonomi lite mer noggrannt (mer än jag redan gör!). Som de flesta kanske vet är både jag och min sambo studenter och för ett par veckor sedan uppmärksammade Borås S-studenter temat ekologisk mat ur ett studentperspektiv. Jag har alltid varit noga med min mat, har det funnits ett ekologiskt alternativ i hyllan så har jag tagit det utan att tveka. I vårt hem genomför vi nu ett litet ekonomiskt experiment. Vi ska, på en hel månad, inte köpa någon ekologisk mat överhuvudtaget. Vad vi än handlar ska vi köpa det billigaste alternativet. Jag kan ännu inte säga om det har gett något resultat i kassan men jag kan säga så mycket som såhär: Det är hemskt, och jag menar verkligen hemskt, att gå och handla nu för tiden! För varje vara jag plockar ner i korgen sviker jag mina ideal, gång på gång. För att inte tala om min egen hälsa och all skit jag stoppar i mig när jag äter mat som inte är ekologisk. Det går verkligen emot allt jag lärt mig och står för!

Men sanningen är precis så sorglig som det låter: som student har man inte råd med lyxen att värna om miljön och sin hälsa...

Skidor

Det sägs att tredje dagen på skidsemestern är den farligaste. Man har åkt tillräckligt mycket för att tycka att man åker riktigt bra, samtidigt som man åkt tillräckligt mycket för att inte känna att man egentligen är j***igt trött! Summa - man ramlar. Det har jag gjort några gånger i veckan, inte så farligt men ändå. Det som är det lustiga med det hela är att nu när jag sitter här med tekoppen i fåtöljen och tittar på störtloppet tänker jag för mig själv "det där är väl ingenting"...

Ha! Jag skulle bara veta! Det är ju livsfarligt i de där backarna! De spolar blankis i svängarna, vilka puckon! Oj oj, jag får nog ta mig en funderare över vad som är skillanden mellan Sanne som svischar ner för Ekorrbacken i Branäs och tjejerna och killarna i Val d'Isere.

Men det är vansinnigt kul med skidor...